Efter önskemål är jag åter på bloggen igen. Även om jag inte har så många följare, har jag förstått att de jag har är desto mer trogna och så gärna vill veta hur Connie har det. Så här kommer en wrap-up av hur vi haft det sedan hon behandlades i höstas!

  
En andraplacering på första starten efter långa vilan. Ny outfit oxå. Equestrian Stockholm, inköpt på Eurohorse förra helgen. 

1 december behandlades Connie en andra gång i ena hasen. Hon var mycket bättre, så gott som symtomfri, men med lång historik tog vi ändå beslutet att göra ännu en behandling, nu med långtidsverkande. Ytterligare två veckors vila och sedan ett program för långsam, försiktig igångsättning. Hon tyckte det var helt ok att vila, men såg sorgsen ut när Thea la över fullt fokus på Chili och hade henne i stallgången. Säkert inbillning i från min sida, men det skar i hjärtat att se hur hon stod och tittade ut över boxkanten när Thea pysslade med Chili. 

Om nu allt detta elände med Connie hade något gott med sig, så var det nog just detta, att vi på allvar tog tag i att komma ut med Chili. Och för er som följer Theas hästkonto på instagram eller via equipe, så vet ni ju att det har gått bra. Chili är ingen enkel ponny. I kubik, kvadrat, upphöjt i två… För dem av er som följer Silverbjälke på FB, så skrev han härom dagen om hur vi avlar fram sporthästar med så mycket temperament att vi amatörer inte kan hantera dem. Tänkte direkt på Chili! Men, med mycket tålamod, träning, träning och mer tålamod, så fungerar det numera riktigt bra att ha henne med på tävling. Hon är numera lättlastad, står snällt hyfsat länge i släpet (lämnar henne dock inte) och fokuserar bättre och bättre på sin uppgift både på framridning och på banan för varje start.  Dock är hon fortfarande övertaggad när man lastat ut och går med henne. Då är det kedja och lina som gäller. Hon småbockar, taktar och tar man lite hårt i henne eller håller tiondelens sekund för länge, så vips -upp på bakbenen. Men det är ju en historia i sig! 

Connie sattes igång försiktigt runt jul, när ändå Chili skulle vila, och var, så länge hon bara fick skritta, ganska tråkig. Ouppmärksam för hjälper och tramsig i skogen. Men vi tragglade på i skritt på rakt spår, halvhalter och halter. Så blev Thea sjuk och jag fick ta över. Dax att börja trava. Oj, oj oj! Nu vaknade hon och så fort hon fattade att hon fick trava flög hon i luften. Om och om igen. Hon dängde tom mig i backen! De som såg på sa att jag gjorde en volt i luften! Höll dock kvar i tyglarna så jag landade på rumpan. Connie liksom drog mig rätt.  För de som ridit henne, så vet ni att hon kan konsten bocka OCH rotera runt sin egen axel SAMTIDIGT. Hon har gjort Thea väääldigt sadelfast. Johanna, Theas dressyrtränare, sa härom dagen, att om bara Thea varit något äldre, hade hon velat låta henne hoppa upp på de hästar som bockar och sparkar bakut, så hästarna lär sig att det inte lönar sig! När Thea väl blev frisk åkte hon dock oxå i backen en gång. Hon får dock skylla sig själv tycker jag, då hon var barbacka!

Så här höll vi på i många veckor. Trav i korta intervaller på rakt spår. Galopp på rakt spår så småningom, noga med formen, och tillslut även böjt spår. Hon fick hoppa första gången för en månad sedan. Såå lyckliga både hon och Thea var. Det var inte någon stilhoppning direkt, det gick i övertempo med bocksprång här och där, men så underbart att se. Ren och skär glädje. 

Johannaträningarna fick hon börja med för knappt fyra veckor sedan, innan dess hade hon med sig Chili istället. Grundformen är riktigt fin, Thea rider henne i lite högre form nu än tidigare. Generellt så jobbar hon bra genom kroppen. Vid några av dessa träningstillfällen har hon dock blivit rejält istadig, när de krävt samling i galoppen ffa och jag har fått lite ont i magen. Svårt att bedöma om det är ett bestämt sto som bara tycker de kräver för mycket eller på fel sätt, eller om det är hasorna som spökar. Men det finns nog bara ett sätt att få reda på om hon håller, och det är att prova… 

Thea och jag har dock gjort en deal. Jag vill nämligen att hon ska bli dressyrhäst, tror sannolikheten att hon håller då är större, medan Thea vill hoppa. Så, dealen är: Hoppning max en dag i veckan, tävling eller träning och minst två dagars vila. Håller hon inte, gör vi om behandlingsprocessen och efter det är hon dressyrhäst. Håller hon inte då heller blir hon avelssto och förhoppningsvis Pennys läromästare en dag. Penny vill dock inte rida, hon blir sex år i juni, så här behöver vi en plan B. Sälja är inte aktuellt. Den dagen det är dax för storhäst är det Chili som säljs. Hon är då i sina bästa år och har redan tydligt visat att hon trivs som bäst i fullt fokus och i rampljuset. Hon ska få fortsätta tävla. Men förhoppningsvis vill Thea rida ponny många år till. Hon blir 14 i sommar. 

Vi anmälde Connie till en stilhoppning LD i Båstad som gick av stapeln idag. Vi ville börja försiktigt, med bara en, enkel klass. För att se hennes attityd och inställning på banan. Chili skulle oxå med tänkte vi, för att hoppa klasserna efter. Jodå, bra idé, tyckte vi då. Det tycker vi inte längre! Jösses vad de skrek efter varandra! För er som varit i Båstad, så vet ni, att parkeringen ligger en bit bort ifrån anläggningen, med stora gräsbanan emellan. Thea red iväg på Connie till framridningen och jag mockade släpet och allt var lugnt. Sen kläckte jag den briljanta idén att gå bort med Chili för att kolla på Thea. Jag lämnar ju inte henne ensam i släpet sedan hon hoppade över bommen för ett år sedan. Det skulle jag aldrig gjort. Så fort de såg varandra blev det kaos. Connie for i luften och skrek. Chili ställde sig rakt upp och viftade så med frambenen att hon fick linan mellan frambenen och blev inte mindre uppjagad av det direkt. Jag fick dock snabbt koll på läget och vände helt om mot parkeringen igen. Med en ponny som just då aldrig klarat ponnymåttet. Connie fortsatte skrika och jag försökte dämpa Chilis svar så gott jag kunde. Thea hade fått frågan om Connie var hingst, så mycket blåste hon upp sig. Gamla tanten!! Jag gick så långt ner på parkeringen jag kunde och hade ingen som helst koll på hur det gick för Thea. Tur nog hade hon bästa My med sig som kunde hjälpa henne. Jag hörde hur equipe plingade i fickan, men Chili hade inte lugnat sig så jag kunde inte kolla! Vi smög uppåt anläggningen efter en stund då jag förstod att Thea ridit. Tydligen hade de gjort en kanonrunda. Thea var nöjd och de som sett dem berömde ritten. Det blev en andraplats. Sååå roligt. Förutom att nu dressyrplanerna i Theas värld nerprioriterades. 

Chili gjorde oxå bra ifrån sig. Connie skrek lite efter henne ifrån släpet men lugnade sig efter en stund. Faktiskt bekom det inte Chili så mycket. Felfri i LC och fyra fel i LC+, hennes andra.  

Tyvärr har jag ingen film på Connie idag, då jag ju aldrig såg ritten, men lovar att det kommer framöver. Nästa start är på lördag. Dressyr LB:1 i Åsbo. 

 Första tävlingen med dessa två tillsammans. De har dock åkt till Carro tillsammans tidigare. Chili oxå ny outfit, denna från PS of Sweden. 
  
Kan inte låta bli att visa bilder ifrån Chilis milstolpar sedan november. Första tävlingen, första placeringen, första vinsten och första stilhoppningen, samt första träningslägret. I dressyr dessutom. Från början var ju Chili min, nu longerar jag henne en gång i veckan, samt ett ridpass då och då. För trots att Connie är fullt igång så är det Thea som rider Chili oxå. Hon nästan bor i stallet. Rekordet är 14,5 timmar. Fattas bara att hon börjar sova där oxå!

  
Jaha, då sitter jag i soffan utanför Pennys rum medan hon ska somna och tänkte försöka sammanfatta dagen, eller snarast sista månaden. Orkar inte lägga ut på FB men tänkte att ni ändå är några som verkligen vill veta hur det ligger till. 

Efter senaste starten i Ängelholm, för dryga månaden sedan, bestämde jag mig ändå för att kolla upp Connie. För säkerhets skull. Mitt val föll på Pernilla Stenfelt, leg fysioterapeut. Varför? Jo, jag var livrädd för att boka tid till veterinär och få henne röntgad, för att hitta evt bifynd som jag skulle grubbla ihjäl mig på om de har någon betydelse eller ej. Hon har ändå hunnit bli 16 år och har garanterat radiologiska fynd säkert både här och där. Varför just Petnilla? Jo, hon är en av de absolut mest välutbildade sjukgymnaster på häst vi har i Sverige OCH hon har ett fantastiskt gott rykte både i veterinärkåren och bland de hästmänniskor jag känner. Ingen vanlig kombination. Att få en tid till Pernilla var dock inte så lätt, fyra veckor fick vi vänta. 

I väntan på tid hos Pernilla reds Connie nästan som vanligt, om än lite mer uteritter och terräng. Inga hopptävlingar dock. Thea strök sig ifrån div II-laget med stor sorg. Hon hade sett fram emot det hela året. De gick dessutom och vann! Jag red oxå henne. Tänkte, att är det någon låsning kan jag nog rida loss det. Oj, vad Connie inte ville, slog mot skänkel otaliga gånger. Ibland, både för mig och Thea, blev hon rent utav istadig och ville inte alls. Ffa sidförande för vänster skänkel. Johanna red henne oxå under en dressyrträning och även då protesterade Connie – vänster skänkel igen. Orosmolnet om att något var galet växte. Någon hälta kunde dock inte ses. 

Så var det i torsdags äntligen dax att åka till Pernilla. Efter över en timmes noggrann genomgång kunde Pernilla inte annat än råda mig att uppsöka veterinär. Connie reagerade för starkt vid viss provokation och, som det proffs hon är, vill hon inte gå vidare om inte ledhälta etc först är utesluten eller färdigbehandlad. Tid bokades i Saxtorp, där Pernilla jobbar på tisdagar. 

Tisdagen kom. Idag. Klump i magen. Vill veta. Vill inte veta. Jag hade tagit semester hela dagen. Thea var i skolan.  Jag pysslade med Connie innan vi körde, lite som om det vore sista gången. Det kändes bara konstigt. Overkligt. Jag lastade min ögonsten och körde långsamt söderut mot Saxtorp. 

Glidledsinflammation båda bak. 

Strax efter lunchtid styrde jag forden norrut igen. Klumpen i magen var kvar och nu rann tårarna. Tårar av dåligt samvete. Hur länge har hon haft ont? Varför har jag pressat henne? Jag borde kollat upp henne tidigare. Med facit i hand blir allt så mycket tydligare. 

Nu väntar tre veckor i hagen och promenader i skritt utan ryttare. Hon är nämligen lite öm i rygg och bogblad, som trolig reaktion på att hon spänt sig. Sadlarna passar, det har vi kollat igen. Återbesök och evt ny behandling i ffa vänster has. När hon är symtomfri hjälper Pernilla oss med ett träningsprogram för att sätta igång henne på bästa sätt. Förhoppningsvis runt jul. Hon må vara 16 år, men har så mycket kvar att ge Thea! Jag vägrar släppa taget om henne ännu för att låta henne gå som skogsmulle eller avelssto. Redan har tankarna börjat fara om man bör avla på henne trots detta, som, enl Anne, vet i Saxtorp, inte är så ovanligt på denna ponnytyp. Både Anne och jag kom dock fram till att alla Connies fördelar väger tyngre. Både veterinär, sjukgymnast och sköterskor i Saxtorp var nämligen rörande överens om vilken trevlig och fin ponny hon är! 

För den nördiga som vill ha närmare beskrivning av vad som är fel i leden kommer min beskrivning här. Det är i undre glidleden problemet sitter. Där finns en, om än väldigt liten, röntgenförändring i rörbenets främre del, som sticker uppåt och har skapat en inflammation. Denna ”pålagring” går inte att ta bort, då glidlederna är så tighta, att ett ingrepp gör troligtvis mer skada än nytta. Spatt tänker någon, men nej. Förändringarna vid spatt sitter iof oxå i glidlederna, men då vanligtvis längs med hela ledytorna och oftast inte bara undre glidleden. Detta är min tolkning som djurägare.

Hon är behandlad med kortison. Prognosen är hyfsad med risken stor att hon behöver behandlas någon gång till. Hur stor risken för återfall är får framtiden utvisa. 

Ska man försöka se något positivt i detta, förutom att ” det kunde vara värre”, så är det att Thea ändå kan känna att något var fel. Det är inte hon som inte kan. Någon negativ läsare tänker nog, jodå, nog är det vårt fel att det blivit såhär med Connie. Jag håller med. Men Connie flyttade in hos oss med målet att då 11-åriga Thea skulle få lära sig rida på en välutbildad, bra ponny. Hon har såklart gjort fel och gjort om, testat och misslyckats. Men oxå lyckats. För hade vi inte ridit våra älskade hästar hade hältorna varit lätträknade. Handen på hjärtat, är inte så gott som alla ”problem” vi har med våra hästar ryttarrelaterade? 

  
Igår var vi i Ängelholm för att hoppa LC och LC+. Mats, deras tränare var med för att se och coacha. Det gick käpprätt åt helvete. De kom inte över första hindret. Thea förtvivlad. Jag förtvivlad. Strök klass två och åkte hem.  Botten är nådd. 

Vi har förstört vår ponny. Vår underbara ponny vill inte hoppa på tävling längre. Varför? Jag har inget svar. 

Många lösningar får vi från nära och kära. Listade i ordningen ”starkaste överst”

1. Connie har ont. Svar NEJ. De är ett superteam på så gott som alla träningar och hon gör allting annat utan protest. 

2. Byt tränare. Tror inte detta är pga tränaren. Mats är duktig. Generellt tror inte jag att byta tränare löser problemen. 

3. Sluta hoppa. Många äro våra dressyrvänner som tycker det är den optimala lösningen. 

4. Gör uppehåll med hoppningen och jobba med markarbetet enbart i några månader. Träna framåtbjudning och samling. Jag har svårt att se att den mentala instabiliteten hos Thea INTE kommer tillbaka, oavsett när nästa start blir. 

5. Få Thea att fokusera om. Nu är det bara första hindret som är viktigt, INGET annat.  Kan nog funka. 

6. Få ponnyn lydigare och korrigera med spö och sporrar (rejält) när hon stannar. Thea gillar inte denna lösning då hon fått tillsägelse förra året när hon tappade humöret. 

7. Mental koach. Känns som att när man är på lägsta nivån är det lite för stora strängar. Thea vill inte heller. 

8. På det igen, förr eller senare släpper det. Jo, absolut. 

9. Ut och gör något helt annat! Terräng, få igång galoppen och ha kul.  Har vi redan gjort. Jättekul by the way!

And so on…

Vad vill Thea? Direkt efteråt var det som i Hästhagen i juni, sluta hoppa henne. Men något dygn senare vill hon prova igen nästa helg. 

Hur gör vi? Jag och Micke har inte riktigt bestämt oss, men det lutar åt att hon får starta en clear round LC på lördag. Laghoppningen efteråt stryker vi, blir för stor press på henne. Nytt beslut efter det. 

De hoppade lite hemma idag för att komma i rätt fas mentalt. Gick super! Inte lätt att ”ta tag i problemen” när de bara är i tävlingssammanhang de dyker upp. 
Annars har hon placerat sig i hoppning i Harplinge, blivit klubbmästare i dressyr och testat terräng sedan sist! 

Ja då går sommarlovet mot sitt slut och mycket häst har det såklart blivit sedan vi var i Kroatien. 

Thea hann vara hemma tre dagar efter semestern, sedan packade hon om och checkade in i husvagnen i Falsterbo tillsammans med Sara, My och Tilda.  De hade en tuff vecka där nere då regnet inte ville ge med sig men de kämpade på. Vi mammor turades om att sova med dem, då vi inte ville lämna fyra 13-15-åringar själva där nere (!). Jag valde att sova i bilen, det var väl sisådär 20 år sedan sist! Vi behövde dock inte oroa oss för dem. De var trötta på kvällarna och satt mest och spelade sällskapsspel inne i husvagnen och snackade häst såklart. Härliga flickor ❤ . Penny och jag var oxå nere en dag, för att se 7-årschsmpionatet och handla födelsedagspresenter till Thea. Hon fyllde 13 år där nere. Då åkte vi ner och överraskade dem med pizza och kladdkaka. 

 Tjejerna hann med att shoppa rejält mellan sina arbetspass och kom hem fullastade med snygga schabrak, lindor och kläder! Såklart var de tvungna att testa sina nya outfits när de kom hem! 

Lite tråkigheter har vi oxå haft. På Theas födelsedag åker Micke, jag och lilla P ner till Falsterbo för att gratta Thea. När vi sätter oss i bilen ser jag att Lenny ringt. Jag hinner inte ringa upp förrän Ann ringer. Klump i magen. Två stallsamtal och Ann ringer bara om det är bråttom, annars sms. Svarar. Chili kan inte gå. Släpar vänster fram efter sig. Troligtvis smäll på bogen. Inget sår men ett märke. 

Vi fortsätter söderut och mina tankar snurrar fort. Spark. Nervskada. Konvalescent. Dålig prognos. Slakt? Avel?

Vi säger inget till Thea utan äter och skrattar med dem. När Thea skuttar fram till mig för att visa schabraket hon köpt för att ha som ”framtida tävlingsschabrak till Chili”, då måste jag vända mig bort för att inte hon ska se hur jag kämpar med tårarna. 

Vi åker hem och jag åker direkt upp till stallet. Det ställe jag fått beskrivit för mig i telefon visade sig vara i höjd med armbågen och inte bogen. Hjärtat blev med ens lite mindre tungt. Bättre prognos för nervskada. Hem och bläddra igenom gammalt kursmaterial. Jodå, sannolikt slag mot nervkomplexet. Oftast bra inom 3-4 dagar. 

Morgonen efter så kunde hon fortfarande inte gå men om jag hjälpte henne lyfta fram benet så gick det. Hon fick stå i Connies Box med utsikt över gårdsplanen. Dagen efter gick vi på stapplande promenad. Blev bättre ju mer hon gick. Tredje dagen gick hon ut i egen hage. Fjärde med kompisarna. Femt red jag. Helt symtomfri. Lycka och lättnad.  Sååå fäst man blir vid dem. 

Chili är hög i rang i hagen och backar inte undan för en konflikt som Connie. Nejdå. Tvärtom. De går i en stor, härlig sommarhage med ytterligare tre av stallets D-ponnies. Jag vill så gärna låta dem gå där och få njuta av gräset, flockkänslan och stora vyer att springa på. Ingen såg just detta, men troligtvis blev hon sparkad. Lika troligt var hon inte oskyldig. De hade gått tillsammans flera veckor när detta hände så jag låter henne gå med dem igen. Hon är så social och skulle inte må bra av att gå själv (vilket jag iof anser att ingen häst mår bra av). Jag tar risken. 

 Hon är så speciell min Chili. Saker som vilken häst som helst ogillar tycker hon är helt ok. Att stå själv i stallet tex. Kolugn. Sen kan hon istället överreagera på sådant som de flesta hästar tar med ro… 

Väl hemma ifrån Falsterbo så hann Thea sova i egen säng två nätter, sedan packa igen och åka upp till stallet och checka in i partytältet som var uppställt inför ridlägret. 

Lenny, Elsas pappa, har varit initiativtagare till ridlägret och det var oxå han som hittade Pontus Mohlin, som vi hyrde in under fyra dagar för att sköta själva ridundervisningen. Måltider delades ut till föräldrarna att fixa. Jag, Tommy och Ann fanns hela tiden på plats som lägeransvariga. Det blev ett riktigt lyckat läger! Tre tjejer utifrån stallet kom med sina hästar och hade dem i lilla stallet, som stod tomt nu över sommaren, fler extra ponnies kunde vi inte få plats med. En tjej fick sin ponny körd till sig men bodde själv i tältet. Några tjejer hade inte hästen med sig, en nyopererad tjej som inte fick rida ännu, en ponny nyss igångsatt efter skada och en såld (!), men de ville ändå vara med. Fyra tjejer ifrån oss, Thea, Elsa, Olivia och Ella, de var elva totalt. 

Det blir svårt att sammanfatta veckan kort, men jag försöker! Ryttarna delades in i två grupper, fyra i varje, och red var sitt pass på fm resp. em. Passen var 1,5h. Pontus, som var ett ”Wild-Card”, visade sig bli jättebra. Han var noga förberedd och hade en genomtänkt plan och röd tråd för lägret. Han gick noga igenom teorin bakom och kommenterade ritterna både när någon red tillsammans med övriga samt med ryttaren efteråt. Jag tror alla åkte hem efteråt något visare och med tips de kan använda sig av. Dessutom var han en trevlig prick! 

Något teoripass om säkerhet lyckades jag trycka in men annars var det fullt upp med hästarna. God mat och bad hann de också med såklart. De fick gå ner till grannen och bada, för Tommy och Anns pool visade sig ha en läcka strax innan lägerstarten. Inte var de ledsna för det! Anette, vars barnbarn var med på lägret, skämde bort dem med bär, godis och fantastisk mat mellan doppen i poolen och jacuzzin. 

Fyra dagar senare var lägret slut och alla nöjda och glada. Och trötta!

 Thea provade sin nya utrustning även under lägret. Nedan equipe-setet som vi köpte till henne och PS-skydden som hon köpte för födelsedagspengarna ifrån morfar. Kolla in Rocky, gårdens boxer nedan! Hon somnade helt utslagen med huvudet på spåret! 

En spontantur till stranden har vi oxå gjort. Fint väder, glada hästar och barn, samt en grill! Kan inte bli fel. 

Efter lägret blev det ett litet vacum. Vi hade haft sommaren planerad in i minsta detal fram till nu, då kalendern var helt tom. 

Thea beslutade i sista minuten att hon ville rida lilla Kullacupen, som gick i LD/LD+ och LC. Vi åkte dit. 

De rev ett hinder i första klassen och fick ett stopp och en rivning i klassen efter. Loj Connie. 

Återigen en förtvivlad Thea. Jag gav henne 10 minuter efter ritt två, innan jag gick fram till henne. Då hade Ann redan hjälpt henne med Connie. När jag vill krama om henne vänder hon sig bort i tårar med orden ”Bli inte arg på mig mamma.” Alltid, så länge jag lever kommer den händelsen att leva i mitt inre. Vi behövde prata. 

Väl hemma, i lugn och ro, pratar vi igenom dagen. Thea fick två alternativ om hon vill fortsätta tävla.

1. Fortsätt rid som du gör/vill på tävling. MEN, var då inte arg på mig, hästen eller någon annan när det inte går som du vill. 

2. Rid som du lärt dig. Lyssna och gör efter de tips du får på tävlingsplatsen. Radera helt allt som heter ”går inte” utan ta dig dit. Hitta den galopp du ska och rid. Ja, det är folk ivägen men det är bara att gilla läget eller lägga av. Nu korrigerar vi innan istället för att analysera efteråt. 

Sista chansen. Hon valde alternativ två. 

Söndagen kom och en helt ny Thea red in på framridningen. Målmedveten, fokuserad, samlad. Jag behövde inte säga något. Tommy var där eftersom Olivia red, och han kallade henne till sig en gång under framhoppningen såg jag. Efter det samlade hon ihop Connie ytterligare. 

In på banan rider hon med en häst redo för uppgiften. Går nolla. Så välförtjänt. Så glad hon var. Bedömning A1:a så om hoppning efteråt. Alltid spännande. Tommy peppar. Hon rider bra under omhoppningen oxå, men tappar i andra svängen, då hon nästan krockar med en flagga. Tiden räckte till en tredjeplats. Hennes hittills mest välförtjänta placering i hoppning. 

Det har varit ett tuffa månader för Thea. Hon är lite mellan faserna ”åk” och ”rid”. Hon är med god fot i ”rid” nu känns det som. Jag tror många slutar där, fast för de flesta ponnyryttare blir detta kännbart först när de får storhäst eller kommer högre upp i klasserna, då de inte längre bara kan trycka på gasen och styra. Connie som har så stor galopp sa stopp redan nu. 

Väl hemma ifrån Kullacupen meddelar Thea att hon vill rida Derbyt i Dagstorp. I dressyr. My i stallet, som har ny ponny när stjärnan Fallera vilar, ville dit och hade peppat Thea. Vi anmälde dem till lilla rundan som gick i LC fredag och LB lördag. Vi hinner med en Johannaträning innan men får hoppa hoppträningen för att hinna rida igenom programmen. 

De gör en ok runda på fredagen men Thea var inte nöjd (dock behärskad), tyckte inte Connie var taggad fast hon varit det på framridningen. Så, mitt visdomsord blev att ”då får du övertaga henne lite nästa gång innan”. De slutade 6:a i klassen på helt ok 68,333%.  

På lördagen rider hon fram väl och efter att ha avslutat ritten rider hon ut från banan med ett enormt leende medan hon klappar om sin ponny. 67,5%, räckte till en hedrande andraplats! Det är så underbart när känslan stämmer!  

 Connie gillar inte flätor! Så fort hon kan försöker hon skaka av dem! Kolla in nedan mittenbilden. Det blir så fina bilder i Dagstorp med skogen som bakgrund. Morfar var med hela fredagen och fotade oxå, så inga iPhone-bilder här inte! 

Ja, det var vår Hästsommar. Nu väntar ett sista meeting i Harplinge sedan är skola och jobb igång igen. Klubbmästerskap i dressyr och ponnyallsvenskan i div 2 väntar i höst. 

Två filmer ifrån Kullacupen och Dagstorp kommer här. Ber som vanligt om ursäkt för kvalitén. Nääästan hela hopprundan är med. Slå på ljuden på dressyrfilmen så får ni höra lilla P sjunga ”love me like you do” i slutet!

  
Just nu sitter jag under ett skuggande träd en tidig morgon i Kroatien. Jag har hittat min favoritplats vid ett stort runt stenbord, där vi alla tio får plats när vi äter. Här sitter jag och dricker mitt morgonkaffe, själv, scrollar FB, kollar HayDay och funderar på livet. Endast jag och Joakim är vakna, resten av sällskapet sover. Så brukar morgnarna ser ut när vi är på semester med Lethinens. Vi har hyrt ett hus i Porec i norra Kroatien, bilade ner.  Flickorna, Thea och Evelina har egen ingång utifrån till sitt rum, med egen dusch och balkong mot poolen. Pojkarna har en egen lägenhet i huset, med två sovrum, litet pentry, dusch och vardagsrum, där de har riggat Playstation. Vi har hittat en fin strand som passar alla åldrar i sällskapet, hopp ifrån brygga/kaj, småvikar ibland klipporna med trappor ner i vattnet, yngel- och krabbfiske, trampbåtar och småstensstrand. Bäst av allt -skugga till alla under pinjeträden. Det är midsommarafton hemma i Sverige. Vi firar här med att gå på finare restaurang senare i dag. Vi har det bra. 

Ändå kommer en udd av oro hela tiden farandes genom mig. Den har funnits där länge nu och vill inte försvinna. Hästarna. De har välförtjänt sommarvila nu. Chili, som fått sitt liv helt förändrat sista halvåret, vilar under hela vår resa, två och en halv vecka. Jag tror hon behöver det mentalt. Connie vilar en vecka, sedan håller duktiga My igång henne lite lätt, så Thea kan komma igång direkt när vi kommer hem. My har varit med på Johannaträningarna och ridit Connie några gånger för att kolla så de funkar ihop. Första gången hon satt på henne gick Connie inte ett steg! Thea och My hade fått byta häst, så My fick ta Chili istället!! Hon är en underbar dam, väljer sina ryttare… Det är Falsterboveckan när vi kommer hem och Thea ska jobba där nere tillsammans med My, Sara och Tilda, så det blir en vecka på halvfart, men veckan efter är det ridläger för Pontus Mohlin.  

Kulmen kom helgen innan vi åkte. Hästhagens sommarcup. Thea kom totalt tvåa förra året och ville såklart försvara sin titel. Thea hade planerat att starta LC+ igen om säsongen dittills gått bra. Det ville vi tycka att den hade. Ett stopp i varje klass i Örestad dock. 

Två stopp i LC. Hon deklarerade när hon kom till bilen att nu slutar hon hoppa med Connie. 

Nästa klass ströks och vi åkte hem, förtvivlade båda två. Thea för att hon tycker att det bara går sämre och sämre, trots att hon tränar hårt och får höra att hon utvecklas enormt, ifrån både tränare och andra. Hon ser ju dock resultaten. För ett år sedan plockade hon placeringar i LC+ och red klubbmästerskapet i LB. Nu kommer de inte felfritt runt i LC utan har fått backa till LD+. Träningskompisarna hon följt sedan lilla B-ponnyn Busters tid rider stadigt LB nu. Ja, inte alla, men det är de hon jämför sig med. Någon har fallit djupare än henne, en har en skadad ponny, en annan tog tävlingsuppehåll något år och en sista har nog inte ens ambitionen att rida högre. 

Jag blev nog lika ledsen som Thea. Jag vill så gärna hjälpa henne men vet inte vad jag ska göra. Vi åkte hem på Mats, hopptränarens, inrådan. Han menade, att vill hon inte rida så åk hem, tvinga henne inte. Sent på lördagkvällen kom Thea in till mig och sa att hon ville rida söndagen. Vi efteranmälde till LD+, skulle eg ridit LC+ även då. Det gick bra, vi grät nog båda då oxå, men av lättnad mera,  men efter ritten säger min kloka flicka, att ”Mamma, jag längde in henne på varje hinder, så som Mats säger att jag inte får göra.”  Så fast det gick bra och de tog hem tredjeplatsen med absolut snabbaste tiden, rev dock sista då hon blev fast i innertygeln i språnget, så är hon kritisk till sig själv! Är det mitt fel?! Jag tror det. 

Glädjen. Måste hitta glädjen igen. 

Connie har inte ont. Det här är mentalt hos Thea. Hon stannar inte på träning och går super i dressyren nu.  De tränade för Johanna några dagar innan vi åkte och oj, så fint det går. Johanna peppar Thea nu att satsa på dressyr. Hon gillar Connie skarpt och har räknat ut att de har ett par, tre år kvar tillsammans innan det är dax för stor häst. Ni vet, juniortiden. I Johannas värld rider man för att satsa på eliten, och då behöver man gå över på storhäst då, för att kunna rida som junior och Young rider. För min del får hon gärna rida dressyr, men jag vill isåfall att det ska vara för att hon tycker det är roligast, inte för att hoppningen inte funkar. 

Chili är inte redo att axla rollen som tävlingsponny ännu. Hon behöver något halvår till. Sist på Carros P&J skötte hon sig dock fint. Hon åkte dit utan Connie och jag kunde sadla själv. Först när det blev flera på framridningen tappade hon fokus och slog några gånger mot skänkeln, men reste sig inte. Thea tyckte dock att hon var ofokuserad så, som sagt, inte redo ännu. 

Ännu en ponny? 

Jag nämnde de tankarna för Mats, hopptränaren, efter påskhoppningarna i Helsingborg, då de fick stopp i LD när Connie skulle bajsa. Då fräste Mats till svar, att skulle jag göra som så många andra, och köpa en färdig tävlingsmaskin som ungen kunde åka runt på något år utan att lära sig rida!? Jag håller med honom. Men det är MIN dotter och det gör så ont att se henne bli ledsen när det inte går bra. Är glädjen för henne att vinna LC, kanske LB, och jag har de ekonomiska förutsättningarna att bana väg för det, är det så fel? Visst vill hon bli en bättre ryttare men kommer hon att vilja elitsatsa? Jag har sett min son fara illa inom elitsatsningen och önskar så att jag kunde vrida tillbaka klockan och ändra mina råd till honom, när jag med facit i hand kan konstatera att det där blev inte bra. 

Tävlingspaus?

Tror dock inte det hjälper. För oavsett när hon ger sig på det igen så kommer hennes nerver att spela henne samma spratt. Såklart behöver hon inte tävla alls, men det vill hon. Vi har pratat mycket om det och hon VILL. 

Dressyr?

Jo, ett bra alternativ, men då av rätt anledning.

Bita ihop och gå vidare.

Jodå, säkert bästa alternativet, men är hon stark nog? 

Tankarna far fram och tillbaka och jag vet verkligen inte vad som är bäst. En sak är jag dock HELT säker på. Connie stannar hos oss. Hon är en på miljonen och jag släpper henne aldrig. Thea har henne så länge hon vill. Om inte Penny vill ta över får hon gå som avelssto eller bli pensionär med mig. 

Jag läste Ulla Håkanssons ”Ajax och jag” på vägen ner hit. Trots att det är två helt olika ekipage, Ajax och Ulla, samt Connie och Thea, på HELT olika nivå, så kunde jag inte låta bli att jämföra dem. Ajax ville inte hoppa på tävling med Ulla längre och blev en fantastisk dressyrhäst!

  
Sitter och sneglar på mello och bloggar samtidigt. Frans sjöng nyss. Så himla bra han gjorde det!! Vi har varit i Perstorp idag. LD+ och LC stod på schemat. Trots att Perstorp rent historiskt är den klubb där Thea ridit mest ojämnt -placerad i en klass, utesluten i nästa (det har hänt fyra av fem gånger vi varit här!), så var både hon och jag samlade och kom bra överens. Perstorp är faktiskt den klubb vi åkt till flest gånger. Nervös var hon nog, men hon hanterade det bra! Detta trots att jag lyckats glömma sporrar. Fick låna Teas men hennes remmar var för korta. Lyckade få låna ett par remmar av en av mammorna i sekretariatet! Puh. Många starter, som vanligt, och vi fikade med goa vänner och hade det mysigt trots kylan. Mira, Tea Jensen, Annabelle, Amanda och Ella var oxå där. 

Thea red fram och både framridning och framhoppning gick hyfsat bra, framåtbjudningen satt men jag hade önskat något mer samlad och jämn form. Båda var dock positiva. De gjorde en bra ritt oxå, någon miss med omtramp på ett rättupp i grunden, reglerade galoppen fint, ffa framåt på distanserna. Omhoppningen riktigt bra! Jag hade ju gärna sett ett ännu högre grundtempo i grunden dock. Naturligtvis var hon nöjd när hon kom ut från banan. Equipe funkade till och från idag, så jag funderade inte så mycket på vilken placering de hamnat på, men Ella upplyste snart att de låg först! Efter lång väntan så lyckades banne mig sista ryttaren peta ner henne till en andraplats! Har hänt förr, såklart här i Perstorp. Retfullt, men Thea nöjd ändå såklart. Många blå rosetter hänger fint över sängen. Klart överrepresenterad färg! 

Fikapaus igen och dax för LC. Connie står emot lite mer nu, men Thea lyckas ändå få igenom henne tillslut. Dax för start. En ryttarmiss med tight omtramp på cancerhindret, nr fyra, i grunden annars riktigt bra runda! Thea hade bestämt sig redan innan hon red fram, när vi satt och fikade, att hon skulle rida för vinst, revanschsugen, och satsade stort mot första omhoppningshindret. Hon kommer in snabbt och på tok för stort på maxad parallelloxer och Connie tvärnitar. Stod rakt bakom så jag såg inte, men jag gissar att stödet nog gick förlorat i det höga tempot! Thea på det igen, nu något mer samlat men ändå bra tempo. Sen, efter landningen, ska hon snävt vänster men rider rakt fram, lååångt ner! Ser klart ut som hon glömt vart hon ska! Till slut vänder hon och hoppar 10-an. Hon ser fokuserad ut, galopperar friskt mot och -FÖRBI 11-an!! Hoppar 12 och 13 hur fint som helst. Ojdå. Inte ens domaren reagerar, ser så rätt ut så. Man ser hur banpersonalen flippar med sina Walker-talkies, troligtvis för att meddela domartornet missen. Jag fullkomligen bubblar av skratt, går liksom inte att låta bli. Går fram till Thea, som även hon faktiskt  skrattar. Tom överdomaren kommer fram och klappar om både barn och ponny och småskämtar. 

Det är liksom inte meningen att hon ska lyckas dubbelt upp här i Perstorp. Trots att Thea gör en av sina bästa ritter hittills, så vill det sig inte. Men detta var iaf första gången vi skrattade åt att de blev uteslutna!

Nästa tävling blir dressyr i Billinge. 

Idag var det tävlingsdax! Förra helgen var vi i Nyköping och hejade fram Noels hockeylag till seger i Rosvalla cup. Ja inte Thea då, hon var hemma och tog hand om hästarna. Helgen innan dess jobbade jag på en veterinärmässa i Stockholm och morfar körde Thea till Trolleholms hopptävling. De var då dubbelnolla i LD+ men fick två stopp i LCn. Skit! Måste över tröskeln. Thea visste vad hon gjort för fel (?!) men ändå. Fatta att jag var nervös! Insåg hur stort kontrollbehov jag har över tävlandet. Inte bra… När det var Theas tur var jag så nervös att jag fick gå in på toa. Trodde jag skulle kräkas! Nyttigt för mig. 

  
Idag var det dax för Åsbo. Bara anmäld till LCn. Får stanna där tills de är trygga igen på den nivån. Thea vill inte rida clear round så då får det bli en klass. Det var en bra dag. Solen sken och humöret var på topp. Framridningen gick bra och Thea har äntligen lyssnat in hur jag föreslår att hon ska rida fram. Connie blev lyhörd och båda var positiva. In på framhoppningen med bra galopp och rätt inställning. Jag kunde ändå inte hålla mig ifrån att påminna henne om att ENBART fokusera på energi i galoppen. 

Startsignal. Börjar långt ner på Åsbos stora utebana med bra fattning och snabbt in i energisk galopp. Genom startflaggorna. Kortar upp Connie och glömmer att behålla galoppen! Jösses! Inte lätt det här tydligen. Trots att hon gjort samma misstag så många gånger! Connie hoppar snällt och Thea inser att hon förlorat energi och hittar den snabbt på sin fina, lydiga ponny. Tvåan bra. Mot trean, rak distans och mååånga har fått stopp här. Ett, enligt hästarna, skumt plank. Kortar upp. Förlorar galopp. Igen! Hm. Hon inser detta och NU kommer de rejält igång! Hoppar resten av banan fint! Tyvärr en bom retligt ner trots bara en smekning med bakhoven. Liten missuppfattning på en stor oxer bara där hon går in tight. (DÄR borde hon hållit lite…).

Thea är nöjd. Connie oxå. Båda kommer ut ifrån banan och ser så glada ut. Vi hoppas nu den positiva känslan håller i sig. Att det inte låser sig mentalt igen. 

Jag betar Connie lite och åker sen hem utan Thea och Elsa. De vill vara kvar och titta på kompisarna som rider de två sista klasserna. Jag har glömt ridbyxor och longerar Chili. Hon går riktigt fint men jag som var så ridsugen! Har inte ridit på länge. Mycket jobb tyvärr och Thea har hoppat henne. Både för Mats och på öppen bana hos Carro. Vi var hos Carro igår. Connie med som sällskap igen. Funkar kanon! Vi låtsades igår att vi var på tävling. De hoppade fram på två hinder och sen bana. Först på 65-70cm och sedan höjde jag och Connie till 75-80. Connie lunkade snällt efter mig hela tiden <3. Både Chili och Thea skötte sig fint! Blåsten gjorde att det var lönlöst att försöka kommunicera. Tappar galopp ibland, precis som med Connie, men oftast känner hon det själv och korrigerar. 

Connie var ju med som sällskap. I bara grimma. Thea skulle rida henne lite lugnt  hemma efteråt var det bestämt. Men när Chili var klar så frågar hon om jag har träns med men nej, det hade jag ju inte. Chilis bett är för kort åt Connie så det var inget alternativ. Thea ville ta några språng barbacka. Jag säger lite skämtsamt att då får hon rida i grimman och Thea nappar helt på det! Det var bara vi på ridbanan så jag tänkte att vad mer kan hända än att hon inte kan svänga eller stanna!? Tyglarna flyttas till grimman och Thea hoppar upp. Det går riktigt fint. Connie går stadigt, oftast i form och i bra tempo. De rider tom skänkelvikningarna (inte några 8-poängare men helt godkända) och gör fina fattningar ifrån skritt. Hon hoppar några språng på 70-75 cm och även det går kanon! Jag står där i mitten på ridbanan och är så stolt över min dotter och tänker, att det kommer att gå bra för dessa tre. De kommer såklart att gå på minor och stöta på motgångar. Men med Theas vilja och engagemang så har de framtiden för sig. Hon älskar det här! För visst har fler hästälskande ponnymammor fasat för att barnen håller på med sporten för att man själv gör det. Igår släppte den klumpen i magen. 

  
Oh, måste också berätta att Thea och Connie tagit upp träningen för Johanna Due-Boije. Vi la det på is förra hösten då många slutade när hon höjde priset, så Johanna körde inte ut till oss längre. Nu, för några veckor sedan, när Thea blev ledsen för att jag är för hård och bara säger vad som är fel, insåg jag att det var dax att ta upp tråden igen. Det ångrar jag INTE. Det tog en kvart, sedan trampade Connie på hur fint som helst! Johanna med sin mjuka men bestämda stämma , hennes kunnande och och feeling. Thea var såå glad! Johanna kompletterar också Tommys träning. Tommy fokuserar helt på hästen och att den arbetar rätt. Inga kompromisser eller genvägar. Tufft för en 12-åring. Johanna jobbar med helheten. Ryttaren, ekipaget och noggrannhet i ritten, vägar osv. Träning på måndag igen. Det här blir bra. 

Imorgon har Bjäre klubbträff för ungdomarna i Vantinge. Kul initiativ! Jag ska rida! Thea och Connie laddar om för Perstorp, LD+ och LC, samt dressyr i Hästhagen veckan efter. Chili ska ut på pay and jump på söndag! Hästar för hela slanten. Underbart. Thea planerar för ponny till lilla P. Jag stoppar och säger att hon allt får börja rida först!

Idag har Bjäre ordnat knock out dressyr på hemmaplan i Vantinge! Vilken resa för att ro ihop detta och vilken dag! 

  
Jo, men alltså, för er icke insatta, knock out innebär kort precis vad det heter. Två lag möts, fyra ekipage per lag, tre bästa resultaten räknas, bästa lag går vidare till ännu en omgång och möter vinnaren ifrån en omgång på annan ort i Skåne. Klubben tyckte i början på året att såklart skulle ett ponnylag anmälas i LC-omgången. Sagt och gjort. Föreningen Bjärebygdens HästCenter var anmälda. De skulle möta Hässleholm. Intresseanmälan las ut. En visade intresse – Thea. 

Med lite övertalning skrapades ett lag ihop i sista minuten och vi mammor började organisera det hela. Ingen av oss hade rutin ifrån detta tidigare. Hur lägger man ut på TDB? Hur funkar klubbens equipe-konto? Domare? Hur hittar man det? Domarprotokoll? Funktionärer? Ja, listan på alla frågetecken kan göras lååång. Två veckor innan kändes det ändå hyfsat ok. I söndags hoppar en ryttare av då ponnyn fått ett sår. Kaos! Ska vi ställa in? NEJ sa jag. Om inte annat så för Hässleholms ryttare så måste vi fixa detta. 

Efter många inhopp och avhopp så blev det tillslut Chili som fick hoppa in. Thea får inte rida två hästar så Linn i stallet ställde upp, hon rider storhäst annars och har bara ridit Chili en gång. Men, hon hade ju en hel vecka på sig! 🙂 Det gick bra när de tränade redan på måndagen och det kändes fint. Veckan gick och jag blev sjuk men såklart blev det söndag ändå. Både Linn och Thea hade fixat hästarna så fina och vi knoppade dem på morgonen. Ni ska se Linns knoppar! Hon är fenomenal! Chili såg ut som en stjärna. Connie fick nöja sig med mina. 

Resan till Vantinge gick kalasbra! Chili är hur cool som helst när Connie är med. Sååå skönt. Väl i Vantinge blåste vi nästan bort! Regnet kom och gick. Snabbt beslutades det att ryttarna fick rida fram inne fram till första start. Hässleholm hade en strykning och kom till start med endast tre ekipage, vilket innebar att alla deras resultat räknades. Kanske skulle Bjäre ha en chans att gå vidare ändå? Det var annars inget som förväntades. Min uppgift var domarsekreterare vilket innebar att jag inte kunde kolla på ritterna helt, då jag var tvungen att skriva. 

Första ryttaren la dock ribban högt. Hässleholmekipage. Inga missar, bra ridet och fin form. 73%. Näst ut var Bjäre. Denna ponnyn tyckte det var dumt att stanna innanför kortsidans dressyrstaket och hoppade ut! Stackars tös, hennes första tävling. Hon blev såklart utesluten men fick ändå rida klart. (Ponnyn hoppade ut två gånger till!) Nu skulle även alla Bjäres resultat räknas! Hässleholms nästa ekipage red jämt men inte på så hög nivå. Nu Chilis tur. Jag hade sett i ögonvrån hur hon surat ihop när hon kom in i ridhuset, kanske för att hon fick lämna Connie? Det började bra, men några gånger slog hon emot skänkeln och fick trea. Så fattade hon fel galopp och fick någon trea till. De tappade rytmen lite och Chili gick emot skänkeln på kortsidan i galoppen och på något sätt gliiider ut ifrån banan i öppningen till lilla volten! Jag såg inte (skrev) men förstod att det gick till ungefär så! Ojdå! Ännu ett Bjäreekipage lämnar banan, vilket innebär att två resultat kommer att delas på tre!! Där rök Bjäres chans! 

Inte gör det något. Theas tur. Hon rider fint med bra rytm men gör några vägmissar – något för stora volter och höll på att missa första serpentinbågen så väääldigt olika stora bågar. Halt lite sent – men superfin! 68,nånting%. Thea tappade bort sitt protokoll och vi lyckades ju aldrig få ordning på equipe! Såklart har vi skrivit ner resultaten för de ska ju rapporteras till ridsportförbundet, men jag har dem inte. 

 Övriga ekipage gör jämna rundor men inte med hästar i så bra form. Såklart slutar Hässleholm som vinnare och går vidare men Thea tar andraplatsen individuellt, kul! Trots halsont och dagen-efter-feber, storm, regn och uteslutningar, så blev det en rolig dag! Både vi vuxna, ryttarna och alla hästskötare hade roligt och Hässleholm var nöjda! Jag har lärt känna fler i klubben och tjejerna har kommit närmare varandra. Många av hoppryttarna (som rider bra och absolut kunnat vara med!) var där och hjälpte till, så de var ett härligt gäng!

Och till sist, en bild ifrån förra söndagen när vi körde ner till havet och lät hästarna sträcka ut. Underbart! Chili och Bella, som är yngst, skötte sig exemplariskt. De tre välutbildade dressyrhästarna i täten, Connie, Nalle och Fallera, var mer eller mindre vilda! 

  
Idag var vi i Vantinge på Pay&Jump. Chili skulle hoppa och Connie fick följa med som transportsällskap. Egentligen skulle vi varit i Prag och kollat Noels hockeylag när de spelar cup där. Lite väl många hinder dök upp på vägen dock så vi avbokade.  Micke var tvungen att åka till Oslo med jobbet, jag till Göteborg och Noel har varit skadad, både knä och rygg, så vi visste inte ens om han skulle kunna spela. Som grädde på moset går Penny och blir kräksjuk natten innan vi skulle åkt… Vi stannade hemma och det blev ännu en hästhelg. 

Vi var i Vantinge igår oxå när det var öppen bana för att träna både på transporten och miljön. Det var ju första gången de skulle åka tillsammans! Gud så nervös jag var! Både för att Chili skulle få panik och skada sig, men oxå för att Connie då kunde bli skadad. Inlindad i bomull lastade jag Connie igår och Chili traskade då glatt efter. De stod båda lugnt och åt hö ur vårt nya hösegel och vi körde. Gick hur bra som helst och vi kom fram utan minsta incident. Puh!

Vi lastade ut Chili och lät Connie stå kvar. Ingen annan var på anläggningen, bara vi och blåsten. Plasten på ensilagebalarna fladdrade, logporten gnisslade och unghästarna busade vilt i hagarna. Chili hade inte en avslappnad muskel någonstans och jag var orolig att hon skulle bli så stressad att hon reste sig. Connie kände av läget och började skrika i släpet, ville inte alls stå kvar. Hon slog med framhovarna i golvet, och var väldigt frustrerad. Jag ledde runt Chili på ridbanan tills hon lugnat sig lite och Thea kunde börja trava. När hon väl börjat trava gick allt fint. Carro kom och assisterade vid hoppningen och Thea lotsade Chili jättefint. Några toksprång och några stopp då fokus låg på annat, en gnäggande Connie bl.a.! Nöjda åkte vi hem och även hemresan gick galant! Connie blev såå nöjd när vi lastade Chili igen. 

Idag var det många ifrån Turagården som ville göra utomhusdebut på Carolines fina bana. Olivia och Nalle, Ella och Patch, Erika och Kosmita samt då Thea med både Chili och Connie. Thea tyckte, att om Connie ändå skulle med, så kunde hon hoppa henne oxå. Mira och My följde oxå med. Stort härligt gäng! kul!

Chili skötte sig exemplariskt idag! Så skönt. De hoppade 50 och 60cm och där håller vi oss tills allt känns tryggt. Transport, framridning mm. Detta är ju en helt ny värld för henne. Två rosetter och såklart glad och nöjd dotter. 

Och så Connie då. Idag lastade vi ut henne oxå när vi kom, så hon inte skulle känna sig övergiven. Jag gick lite med henne och skulle sedan lasta igen. Nejdå, sa hon, dit in går inte jag! Jag lastar alltid henne själv på tävling annars, hon går in själv. Inte idag. Jag fick gå och be Ann hjälpa mig. Då skulle hon inte gå ut ur ridhuset utan bara ropade på Chili. Som vi skrattade åt henne! Ann hade köpt kaffe åt oss, men jag kunde inte dricka för jag var tvungen att hålla i en uppblåst, småtravande ponny! Idogt gnäggande. Hon tog sin uppgift om att ta hand om Chili på allvar vill jag lova! Väl i släpet igen stod hon lugnt i alla fall. Söta, söta Connie ❤  

När Chili var klar var det dax för Connie. Jag, vis av erfarenhet, lastade INTE Chili utan gick och betade henne. My följde med dem in på framridningen och jag hade ingen koll på dem alls. Ut ur ridhuset kommer de strax innan det var dax för dem att gå in på banan och de småskrattar och fnittrar som alltid. Det hade gått bra. Connie var taggad. Jag ställer mig med Chili så pass nära staketet att jag ska kunna se ordentligt, lite nervös att Chili ska ropa på ”mamma”, men hon håller sig tyst. Hos Carro så kan man välja om man vill hoppa vattenmatta eller inte. Tre hinder står på rad, ett utan matta, ett med vanlig matta och ett med en rejält bred matta och bara låg ”grind” framför, som ett riktigt vattenhinder. Jag sa till Marita, att ”du ska se att Thea väljer breda mattan och sen kommer Connie att bocka.”  Precis som sist. Japp. Mattan är hinder elva av tolv, och Chili kan inte hålla sig i skinnet. Jag fattar inte hur Thea kan sitta kvar! Det är inga små krumbukter hon gör. Med helomvändning oxå! Thea blir sur, lägger en volt och hoppar sista. 

Thea hinner bara sakta av till skritt så frågar Caroline om hon ska hoppa en meter oxå, för då får hon göra det direkt, innan de breddar kombinationen. Jodå, Thea nickar, fattar galopp och rider genom startflaggorna igen! Alltså, lång bana, 13 språng och minimal paus. Och Nollan sitter som en smäck! Dessa två! 90-rundan var helt ok, med en meter riktigt fin, Thea red i bra tempo och fick tillbaka henne fint innan avsprång så hon inte hoppar av för tidigt (det är då stoppen kommer). Dock tappade hon lite tryck i galoppen när hon tog tillbaka. Det där med att spänna fjädern är inte alltid så lätt. Dock en härlig utveckling. 

Min duktiga flicka, jag är så stolt över henne. Denna veckan har jag jobbat kväll, varit på tvådagarsmöte i Göteborg och tagit hand om magsjuk Penny. Så hon har tagit hand om och ridit båda hela veckan utom i måndags. I tisdags när hon tränat för Tommy, hade det gått riktigt bra och hon berättade för mig när jag kom hem, stolt som en kyrktupp, att Tommy sagt att ”nu rider du bättre än mamma”!

   
Idag gjorde Thea och Connie sin tredje start i dressyr på lokal nivå. På programmet stod LC:2 och LB:1. My skulle oxå dit och starta Olivias Nalle. Så med två släp styrde vi mot Ödåkra en disig aprilmorgon. Så härligt att vara på tävling med Ann, kan inte tänka mig något bättre sällskap!

Förberedelserna var lite mer än vanligt. Inte bara Connie skulle knoppas. Nu har Thea sett hur fina många dressyrryttare är i håret, och påskharen hade lagt hårnät och nålar i hennes ägg, så mamma fick agera frissör. Så stolt över mitt verk att jag var tvungen att fota! Fint, eller hur!!

Thea har laddat inför detta och väl i Ödåkra var hon taggad. Vi kom dit och mötte en småsur My. Nalle hade varit spänd i första starten och domaren gillade inte My (hennes ord). Inte nöjd med poängen. Thea rider fram och allt känns lugnt. Hon sköter sig själv. Blev lite otålig strax innan hon skulle in, tyckte vi lastat ut för tidigt. 

Deras tur. Som hon rider! Allt ser så harmoniskt och samspelt ut. Någon miss i skritten men inte mycket mer. Jag ser oxå att det är dax att länga lädren ett hål. Redan innan poängen kom var Thea nöjd. Det rasslar till i TDB – 70,333%! Jösses vilka siffror! Duktiga, duktiga flickor! Detta räckte till en andraplats. Det är nästan så tårarna kommer på mig i ren glädje. Hon kämpar så hårt och lägger ner all sin energi på sina ponnies. Hon är så värd poängen. 

Tråkigt med prisutdelning i cafeterian bara, men det är tydligen vanligt på dressyrtävlingar… 

Mys tur i LB:1-an. Mycket bättre nu. Hon lotsar runt en avspänd Nalle och de slutar överst på prispallen med 67,7%. 

Priserna var inte mycket att hurra för! Små, klena rosetter och – duktyngder i form av ballerinakex. .??? Hur tänkte de där? Vilken 13-åring vill ha duktyngder? Jaja, många skratt har de lett till iaf och vi kommer alltid att minnas dem! Tilläggas ska, att My vann ett schabrak och Thea en nyckelring med ”Hööks” skrivet på. Säkert värd 5kr!!!! De fick plaketter åtminstone. Inte alla klubbar som har det längre. 

Theas tur i LB:1-an. Såg fint ut på framridningen men väl innanför dressyrstaketet tappar de varandra och ritten blir något ojämn. 65,179%. Räckte till 6:e-plats. Precis utanför placering. Igen. Näst sista ekipaget puttar ner dem. Igen. Som i Åsbo. Så, efter lång (onödig) väntan styr vi hemåt. Fyra glada, fnittrande flickor har jag som sällskap. 

Nu är JAG skitnervös. Hade bestämt mig för att, efter mycket förberedande, lasta Chili och köra en bit med henne när vi kom hem. Provutlöste bommen. Kniven lättillgänglig. En tanke far i huvudet ”en gång hoppare, alltid hoppare”. Inget bra tillfälle att ha ett hjärta som pumpar för fort. Hon ville inte gå in, men efter några försök går det. Hon står nu på vänstersidan, inkortad till max, hösegel framför, uppbunden i transportgrimskaft på både höger-och vänstersidan. Hon är stressad men gör inga försök att ställa sig när det tar emot när hon slår upp huvudet. Jag sätter mig i bilen och kör ner till ridhuset och tillbaka (inte långt!). Hon är fortfarande stressad när jag går in till henne efter turen, men ändå lyhörd. Hon äter Hö när jag ger henne det och hon står hyfsat lugnt när vi öppnar. Puh! En tung sten föll. Som jag bävat för detta. Vi gör om det i veckan och går det bra blir det träning i Vantinge (5-10min bort) på fredag. Håll tummarna. 

Ja, ännu var dagen inte slut. My och Thea bestämmer sig för att rida ut med Chili och Fallera medan jag fixar släp, Connie och mockar. Kort runda säger jag. Nu vill jag hem.  Det går nog inte fram. Ett antal timmar senare kommer de fnittrande upp längs stallbacken, fortfarande i sina vita ridbyxor. De tog en långtur och upptäckte nya ridvägar! 

En lång men bra dag.

Kunde inte låta bli att ta med en bild ifrån början av veckan, när vi grillade korv i en av sommarhagarna när de eldade ris. Så mysigt. 

Dagens LC-ritt.